 | | |
Luonon sanakirja - Naturens ordbok

Veres luonon sanakirja sisältää "kaikki" sanat jokka kuvvaavat kaikenlaisia puita ja luontoa ja mitä käytethään pohjoissuomen murtheissa ja meän kielessä.
Kirjasta löyät kaikki vuomat, puthaat, muotkat, vuopiot, joramot, järämät, lompolot, luspat, jyskyt, mellat, suanot, nivat, aihkit, kuostot, kaltiot, lähtheet, räkäpuut, torakat, liat, levät, litsinät, auttot, jänkät, kienat, kiestot, kurut, kärphäät, kerot, kalliot, löönät, massat, pökkylät, pahat, linkat, penkerheet, palthaat, perjantait, laiskanmiehenpojat, vinsat, pyörtänöt, väylät, köngäkset ja kurkkiot mikkä on olemassa Meänmaan alueela.I denna bok har man samlat alla naturtermer och benämningar på trä och träd som förekommer i Tornedalen och Nordkalotten. Läsaren får i ordboken reda på varför just den och den myren kallas så och varför det berget eller den bäcken har ett särskilt namn och varför en särskild typ av sjö har en egen benämning. Det är naturens varierande egenheter som fått särskilda benämningar så att lokalbefolkningen bättre kan hitta i lokalmiljön och förstå hela naturens mångfald som berör Nordkalottens befolkning i deras praktiska vardag.
Många av orden förekommer numera endast som naturnamn och är okända i betydelse för de flesta. Men en gång i tiden var även alla naturnamn allmänt brukade termer för att definiera och kategorisera olika naturfenomen. Men fortfarande vet dock de flesta tornedalingar vad en vuopio , aihki, puas, järämä eller autto är för något, medan dylika termer är helt obekanta för finnen i Helsingfors.
Meänmaan sanaparsia - Tornedalens ordspråk

Vi har samlat ca 450 ordspråk och talesätt från Nordkalotten och Tornedalen. Alla ordspråk är på meänkieli och översatta till svenska. Samtliga teckningar har ritats av konstnären Inga-Britt Uusitalo i Pajala.
Under årtusenden har alla människor försökt lära sig av gångna misstag och goda erfarenheter. Genom att ge ord för allt man upplevt kunde man ta tillvara även det som man missförstått, gjort rätt, felbedömt och även sådant som grundlagt ett gott omdöme. En felaktigt utförd gärning innehåller lika mycket kunskap för betraktaren som den korrekta handlingen. Men hur skall vi förmedla t ex kunskap om ondska till andra människor? Hur skall vi veta vad godhet är om vi inte vet hur ondskans vägar slingrar sig i vår sociala verklighet? Hur skall man förmedla en endaste erfarenhet till en ung och oerfaren människa? Språket har i sig ingen möjlighet att överföra erfarenheter om dessa inte är ömsesidigt upplevda. Ett urgammalt knep för att kringgå problemet med språkets brist på erfarenheter är att samla kunskap och livsvisdom i korta kärnfulla meningar som vi kallar för ordspråk och talesätt. Med ordspråk kan man med liknelser förmedla erfarenheter, kunskap och visdom. Och med tiden lär man sig dem utantill och de börjar fungera som vägvisare i givna situationer för hur man skall bete sig. Ibland upptäcker man ordspråkets innebörd först efter begånget misstag, men ibland finner man den rätta, smala och krokiga vägen med hjälp av den ärvda kunskapsbanken.
Därigenom kunde man samla på sig seklers nedärvda och muntligt förmedlade kunskap som överfördes till kommande generationer. Den samlade kunskapsbanken av ordspråk förmedlades av traditionsbärarna till det omgivande samhället och detta var den undervisningsmetod man använde sig av långt innan skolböcker och böcker överhuvudtaget existerade.
Ordspråkens utveckling inom olika kulturområden är därför ett direkt resultat av livsbetingelserna på Nordkalotten. Där det finns behov att förmedla kunskap och erfarenheter av en social miljö, som inte kan överföras direkt, där skapas ordspråk som beskriver den sociala verkligheten. Under seklers gång har man utvecklat omfattande mängder ordspråk som bl a beskriver hur vi skall undvika att uppfinna hjulet på nytt och hur vi skall lära oss av andras gärningar.
Vi vill med ordspråken bidra till att befolkningen på Nordkalotten blir mer medvetna om sin kulturrikedom som lever i deras språkliga vardag och som håller på att försvinna med samhällets modernisering, de muntliga berättartraditionernas död, standardiseringen av språken och utplåningen av dialekter och minoritetsspråk. Med språkets utarmning försvinner kunskapen om oss själva, vår kultur, och hur vi uppfattar oss själva filtrerat genom tusentals år av nedärvd kunskap. Vi förstår därmed allt mindre om den sociala miljö vi lever i. Ord blir alltmer blott ytliga ord och inga kulturbärare av lokala/regionala traditioner, och vi förlorar mycket av språkets historia i det talade språket.
Dialekternas och de regionala språkens traditionsbärande kunskap bör uppmärksammas mer. Avsikten med dessa ordböcker och ordspråk är att vi börjar betrakta de lokala och regionala dialekterna/språken som resurser som förstärker och bidrar till både allmän och språklig kulturutveckling.  Ordboken innehåller "alla" de ord befolkningen på Nordkalotten använder för att beskriva olika väder- och naturfenomen som t ex regn, blåst, moln, åska, köld, norrsken, regnbåge, värme, snö, vatten och is. Det finns ett stort antal olika benämningar på t ex snö och moln. Svenska språkets standardtermer inom dessa domäner är tyvärr begränsade och därför kan man inte alltid benämna alla nordfinska ord med ett motsvarande svenskt ord.
Sanakirja sisältää "kaikki" net sanat mikkä Pohjoiskalotin asukhaat käyttävät kuvvaamhaan eri ilma- ja luononfenomeeniä, niinku esimerkiks sae, pilvi, tuuli, pitkänen, revontulet, lämpö, satheenkaari, lumi, vesi ja jää. Esimerkiks on hyvin paljon sanoja lumele ja pilvile. Ruottin kielen standarti termit näilä aloila on aika vähissä ja sen takia jokku sanat on vaikea kääntää ja löytää vastaavan ruottalaisen termin.
|
| |
| |
|  |  |
|